K1, K2 och K3 - välj rätt regelverk till företaget

Företagsredovisning > Regelverk K1, K2 & K3

Den löpande bokföringen ska vid räkenskapsårets slut avslutas med en årsredovisning eller ett årsbokslut. Myndigheten Bokföringsnämnden har tagit fram tre olika regelverk – K1, K2 och K3 – som reglerar hur årets löpande bokföring ska avslutas..

K1, K2 och K3 - snabbguide

• K1 får användas av fysiska personer som driver enskild firma eller handelsbolag och även av ideella föreningar. Med K1 avslutas den löpande bokföringen med ett förenklat årsbokslut. Årsomsättningen får normalt inte överstiga 3 miljoner. De företag inom gruppen som inte följer K1 får istället upprätta årsbokslut enligt Bokföringslagens bestämmelser.

• Ett aktiebolag måste använda antingen K2 eller K3. Det är bolaget som bestämmer vilket regelverk som ska användas, men det är ofta klokt att anlita expertis för att få råd inför ett beslut om byte av regelverk.

Byte från K3 till K2

Det är alltid möjligt att byta regelverk från K2 till K3, men ett byte i motsatt riktning får utan särskilda skäl enbart göras en gång.

• K2 kan användas av de flesta mindre aktiebolag och är utformat med syfte att förenkla så mycket som möjligt och så att bokföringsåtgärderna i allt väsentligt följer skattereglerna. Behovet av skattemässiga korrigeringar av bokföringens resultat är minimala.

• K3 får användas av alla aktiebolag och måste användas av större aktiebolag. Med större aktiebolag menas de som uppfyller minst två av kraven; mer än 50 anställda, mer än 40 miljoner i balansomslutning, mer än 80 miljoner i nettoomsättning. K3 är ett mer avancerat regelverk och kräver normalt att företaget har redovisningsexpertis som hjälper till med årsavslutet av bokföringen.

K-regelverken finns att läsa i sin helhet på Bokföringsnämndens hemsida.

Förenklingar med K2 - behöver exempelvis inte periodisera som i K3

I regelverket K2 finns många förenklingar som inte minst underlättar för den som själv vill upprätta årsredovisningen i sitt aktiebolag. De viktigaste fördelarna är följande:

 Färre periodiseringar. När du använder K2 slipper du att periodisera intäkter eller kostnader som inte överstiger 5 000 kronor. Du behöver heller inte periodisera kostnader på olika räkenskapsår om de återkommer varje år och inte varierar i storlek med mer än 20 procent mellan åren.

I mindre bolag med en stabil verksamhet finns det ofta inget alls att periodisera även om kostnaderna överstiger 5 000 kronor, eftersom utgifter för exempelvis hyror, försäkringspremier, prenumerationer, abonnemang etc ju återkommer varje år med ungefär samma belopp. Ett undantag finns, personalutgifter måste alltid periodiseras.

 Enklare avskrivningar. Med K2 får man använda avskrivningstiden 5 år på alla typer av inventarier om man vill. När det gäller fastigheter slipper man dela upp fastigheten i komponenter, utan använder de skattemässiga avskrivningsreglerna. Inga skattemässiga justeringar av bokförda belopp behöver då göras överhuvudtaget.
Kraftigt förenklad årsredovisning. En årsredovisning i K2 är kraftigt förenklad och behöver nästan inte innehålla några noter alls. Detta underlättar för den företagare som upprättar årsredovisningen själv och är en fördel för de företagare som vill lämna så lite information om bolaget som möjligt i årsredovisningen som ju blir en offentlig handling hos Bolagsverket och på internet.

Mer valmöjligheter fast svårare regelverk med K3

Regelverket K3 ger inte samma möjlighet till förenklingar som K2, men anses i gengäld visa en mer rättvisande bild av företagets ekonomi, särskilt i utvecklingsföretag, tillverkande företag och företag med större fastighetsbestånd.

Ju fler utomstående intressenter bolaget har, desto större anledning brukar det vara att välja K3.

I en del redovisningskretsar anses det också vara lite ”finare” att använda K3. Fast samtidigt brukar räkningen för den som använder en redovisningsexpert vara högre när man använder K3 än när man använder K2, eftersom K3 är ett mer komplext och konsultvänligt regelverk.

Särskilt stora skillnader mot K2 kan förekomma i följande fall:

• Mindre kapitalkrav för utvecklingsföretag. I utvecklingsföretag, exempelvis bolag som utvecklar programvaror eller andra immateriella tillgångar, får man i K3 värdera utvecklingsarbetet och ta upp nedlagda kostnader som en tillgång i balansräkningen.
  
  I K2 är detta inte tillåtet, utan utvecklingskostnaderna måste bokföras som en kostnad, vilket ofta kräver ett större kapital för att finansiera utvecklingsarbetet.
• Bättre resultat i tillverkande företag. Företag som tillverkar egna varor kan i regel värdera dessa till ett högre lagervärde med K3, vilket leder till lägre bokförda kostnader för tillverkningen av osålda varor.
  
  Uppskjuten skatt kan förbättra resultatet. Med K3 får ett bolag som redovisar underskott bokföra så kallad uppskjuten skatt som en intäkt, vilken förbättrar resultatet. I K2 är detta förbjudet.
• Större möjligheter i vissa branscher. Det finns mer valfrihet med K3 för bolag i vissa branscher. För bolag som äger fastigheter kan beräkning av avskrivningar på fastigheter och bokföring av kostnader för renoveringar ibland bli gynnsammare med K3. För företag i entreprenad- och tjänstebranscher gäller att man får större valfrihet med K3 vid bokföring av intäkter och kostnader för pågående arbeten etc.