Fotograf: Elisabeth Ohlson Wallin

Ja, man ska älska varenda jävel

Det någon uppfattar som en rå men hjärtlig jargong uppfattar någon annan som en ren kränkning. Vem har rätt? Kränkande särbehandling, normer och härskartekniker – sådant intresserar företagaren och föreläsaren Charlotte Signahl.

Publicerat 2017-06-01

Sett över en livstid är det 3,6 miljoner kronor i löneskillnad mellan kvinnor och män enligt vissa beräkningar. Hur kommer det sig? Och vad leder det till? Och varför heter de flesta vd:ar Anders eller Göran? Hur kommer det sig? Vad leder det till?
– Det hjälper inte att säga “det ordnar sig”. Det är samma sak som att säga att Sverige har demokrati. Men demokrati är något man gör. Den dagen vi slutar så har vi inte längre demokrati. Det är inget vi har, det är något vi gör, säger Charlotte Signahl.

Hon föreläste i Vismahuset under Växjö Pride 2017 på initiativ av Visma, Smålandsidrotten, Växjö Damfotbollförening och Växjö Pride. Föreläsningen hette “Måste jag älska varenda jävel?”. Den frågan fick Charlotte Signahl en gång när hon föreläste. De deltagarna hade en vardag där de mötte många drogmissbrukare och tungt kriminella – personer som inte alltid är så lätta att älska. Som det är lätt att tappa respekten för. Och börja tala nedsättande om.

Men alla människor har en gång varit ett litet barn. Det vi ser framför oss är vad livet har gjort med den personen, ingen föddes så. Alla människor förtjänar kärlek och respekt. 
– Ett knep för att kunna hantera människor med respekt är att minnas detta. Det du då tänker, kommer att avspeglas i ditt bemötande. Se det lilla barnet istället för drogmissbrukaren och tänk: Vad har livet gjort med den här människan?

Mångfaldsarbetare

I sin föreläsning bjuder Charlotte Signahl på bitar ur sitt liv som mångfaldsarbetare. Hon berättar om mötet med imamen, som fick henne att känna sig så välkommen och respekterad trots att han inte tog i hand, och företagsledaren som trots att han tog i hand inte alls lyckades med det. Är det verkligen handslaget som räknas? Hon berättar om “det ordnar sig”-människorna som tror att jämställdheten kommer av sig själv utan ansträngning.

Charlotte Signahl är som en Magdalena Ribbing specialiserad i mångfald. De har samma utgångspunkt i ömsesidig respekt och smidig vänlighet. Det handlar om att få alla att känna sig bekväma och respekterade.

Temat för årets Växjö Pride var kunskap. Och kunskap behövs. För en vanlig heteronorm-person som undertecknad så kan det ibland kännas som att kryssa mellan grynnor. Ingen vill ju frivilligt såra någon eller framstå som en knöl. Note to self: Fråga inte var någon ”egentligen” kommer ifrån. Jag behöver inte tala högre till mannen i rullstol, det är inte öronen det är fel på. Ja, barnet har två föräldrar av samma kön. Och? Den här personen känner sig som en hen och det kallas icke binär. Visst, check på den.

Det är bra att känna till när du tillhör normen. Alla gör det i vissa situationer och alla avviker i vissa situationer. 

Olika bemötande

Bemötandet av adopterade är många gånger ett praktexempel på bristande självinsikt, enligt Charlotte Signahl. Det handlar om hudfärg och vi och dem-tänkande.

Var kommer du ifrån? Egentligen?

–Jag har ljus hy och har därför ofta privilegier, fördelar jämfört med min extra lillebror som har mörk hy. Han däremot, talar ofta om privilegiet att vara ”rätt sorts invandrare” från USA jämfört med sin kompis som kommer från Gambia. Att syna sina egna privilegier är en av nycklarna till ett medvetet mångfaldsarbete.

Andra generationens invandrare.

Herregud, hur länge ska man behöva vandra egentligen?!
– Man invandrar en gång, sedan är det över. Man byter land. Du kan inte ”vara” invandrare, det är grammatiskt fel! Ett barn jag känner sa en gång: “Jag är inte alla verb jag gjort. Jag är inte en kittlare för att jag kittlades en gång.”

Hur gjorde ni ert barn?

– Intresse kan ibland gå över alla gränser. Jag förstår att personen inte menar illa men det är en fråga som heterosar aldrig får på middagar. Vad ska man svara? Hur gjorde ni själva? Om du berättar först så berättar jag sen!

Det är helt okej med mig att du lever med en kvinna/man.

– Det omedvetet snällt sagda kan ibland vara värst. Det finns faktiskt ingenting att okeja eller kommentera – grattis till kärleken, bara!

Jag blir glad när jag inser att jag har en fördom för då har jag makten att ändra på den. Ibland har jag otur när jag tänker, som någon sa.

Vad är en norm?

Normer är oskrivna regler, idéer och ideal som styr hur man förväntas vara, leva och se ut.
– Mät dig mot normen, hur många ”rätt” har du? 

Norm är ett flitigt använt ord under Charlottes föreläsning. Hon menar att det finns en samhällsnorm, som en omedveten mall i samhället, som vi alla förhåller oss till på ett eller annat sätt. Normen syns ofta i hur vi uttrycker oss. Annan etnisk bakgrund, annan sexuell läggning. Annan än vad, kan en ju undra? Annan än normen, den vita, svenska, heterosexuella normen.

– Det är bra att känna till när du tillhör normen. Alla gör det i vissa situationer och alla avviker i vissa situationer. Att kunna sätta sig in i hur det vore att inte tillhöra normen i en viss situation och fundera över hur du skulle vilja bli bemött då, är ett bra verktyg. Till exempel att någon spontant sa ”jag tycker det är helt OK att du är gift med den du är gift med, bara så du vet”, så där lite appropå.

Alla har fördomar

Vi har alla fördomar, programmeringar som inte stämmer på alla i en grupp. Men våga vara kritisk till hur du själv tänker, överpröva dina egna tankar. Du kan ha rätt – men också fel.
– Jag blir glad när jag inser att jag har en fördom för då har jag makten att ändra på den. Ibland har jag otur när jag tänker, som någon sa. Backa undan, tänk om. Alla kan och ska inte behandlas lika, men likvärdigt.

– Vi har olika förutsättningar, men du kan aldrig veta vilka förutsättningar någon annan har. Ställ öppna frågor. Hur vill du att vi underlättar för dig att jobba här? Har du några matönskemål utifrån etik eller allergi?

Ju mer norm du är, desto mer makt har du och desto större ansvar har du för hur du bemöter andra människor. Att vara en del av samhällsnormen är ett privilegium som inte alla åtnjuter.
– Granska normen istället för att prata om olikheten.

Och vi bestämmer själva vad saker och ting betyder för oss. 
– Den som säger att slöja är ett begränsande plagg och själv bär högklackat har ett logiskt problem att förklara. Försök springa i högklackat! Slöja kan vara en feministisk symbol precis som röda långa naglar. Jag har alltid långa, röda naglar och för en del signalerar det att jag är prostituerad. Men det viktiga är vad JAG, bäraren, menar med det.

Ta i hand

Och så var det det här med att inte vilja ta i hand. Charlotte Signahl får ofta frågan av sina kunder och från personer i publiken. Hur ska man göra? Hon förklarar med olika exempel.
– Jag jobbade med en imam och folk undrade om jag kände mig kränkt av honom. För han tog mig ju aldrig i hand. Nej, sa jag. För varje gång vi sågs var han väldigt välkomnande, jag kände mig sedd och hejad på. Man kan säga hej på olika sätt. Och jag känner flera imamer som tar mig i hand. En kompis till mig vill inte ta i hand eftersom han har en immunbristsjukdom. Ska han behöva säga det varje gång, det är ju väldigt privat? Folk jagar honom med sin handskakning. De får väl välkomna honom på annat sätt? 

Själv är Charlotte Signahl ganska restriktiv med vem hon vill krama medan andra kramas hej vilt med alla.
Människor är olika, bara.
– Det intressanta för mig är inte hur jag vill hälsa, utan att försöka känna in hur andra vill bli hälsade PÅ. Vi ska försöka bete oss så att alla känner sig bekväma och välkomna. 

Annica Jönsson

Du kanske också är intresserad av ...

Därför är mångfaldsarbete lönsamt
Kartlägg lönerna, är ni jämställda?
Föräldrapenning som egenföretagare
Vad kostar en anställd?